Genetiska resurser och kunskapen om dem är av yttersta vikt för forskning, jordbruk och industrin för att framställa livsmedel och läkemedel. Ett av målen med konventionen om biologisk mångfald är att rättvist fördela de vinster och den nytta som uppstår vid användandet av de genetiska resurserna mellan de forskare och företag som använder resursen och den nation eller aktör som tillhandahåller den. I den svenska lagstiftningen regleras möjligheten till övervakning av efterlevnaden av konventionen främst inom patentlagstiftning och immaterialrätt. Tillträdet till landets genetiska resurser inte regleras i lag, och policyn för offentligt ägt genetiskt material är att det ska vara allmänt tillgängligt.